Little Children I en tid d larmandet, gapandet och bullret blivit en dygd, r Linus Lutti den tysta motpolen. Redan i Idiot Kid, den folkinfluerade duon som han utgjorde ena halvan av, var angreppssttet det frsiktiga. Med sparsmakad instrumentation och elektroniska ljudfigurer byggde man upp en vaggande och vemodig popmusik som inte lt sig ignoreras. Med Little Children, hans musikaliska alias sedan brjan av 2009, r tonen densamma. Det lgmlda str lngst fram och r om mjligt nnu mer avskalat. Trevande gitarrer tassar fram som om de vore ftter p brcklig is, bls och slagverk sticker fram hr och dr och anger en bde psykedelisk och jazzig riktning. Och ibland blir intrycket nrmast sakralt nr en orgel fr utrymme i en ljudbild signerad Johan och Andreas Berthling (TAPE). Mitt i allt r Linus Luttis rst. Lika stark som brcklig i sin ljushet lindar den in musiken i funderingar om tomheten i vr tillvaro. Om vikten av att vara fr sig sjlv i avskildhet och att stnga ute alla distraktioner runt omkring. Att knna styrkan i innehllslsheten, ett tillstnd som vi kanske behver mer n ngonsin i dag. Ibland pminner det musikaliska resultatet om Bonnie Prince Billys lunkande folkmelodier. Ibland om Talk Talk-sngaren Mark Hollis nstintill stillastende popmusik. Men framfr allt br ”In silence” p en egen styrka som stller lyssnandet p sin spets. I dag nr bullret r hgre n ngonsin r det tystnaden som hrs, bara vi ger den vr uppmrksamhet. Det r det frsiktiga som verkligen krver ngot av lyssnaren, och som gr att vi mste bestmma oss fr om vi r beredda att anstrnga oss fr att verkligen lyssna? I mitt fall r svaret sjlvklart. Adrian Hrnquist +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++At a time when brutal force, screaming, talking loud and noise become the model, Linus Lutti is the quiet antithesis. Already as one half of Idiot Kid, (the duo he formed), he was using the cautious approach. With fastidious instrumentation and electronic sound-designs, Linus now builds up a spacious wall and melancholy pop music that does not let himself be ignored. With Little Children, his musical alias since early 2009, the tone is the same. The low-key style is at the front and is possibly even more stripped down. Sparse Guitar arrangements are played as if they were feet tramping on fragile ice. The horns and woodwind instruments along with the percussion enter here and there in the compositions with psychedelic and jazzy vibes changing the direction of the songs. Sometimes the impression is almost sacred and with one organ they create a sound-stage space reminiscent of Johan and Andreas Berthling (TAPE).